Musikrum
I begynnelsen var detta ett rum som huserade vattenpumpen och hydroforen. Under en period fanns här också ett pingisbord, som efter något år mest samlade damm. När det kommunala vattnet drogs in, och vi kunde riva ut vattenpump och hydrofor föddes tanken på att göra något roligare av rummet. Ett rum där man både kunde lyssna på musik och spela musik.
När gränsvärdet för radon sänktes, hamnade källaren strax över rekommenderat värde, och vi beslöt då att testa s.k radontapeter i detta rum för att se om de ger effekt. På bilden är källaringången igensatt samt isolerad, radontapeter är satta på respektive långvägg.
Nu kör vi!
När gränsvärdet för radon sänktes, hamnade källaren strax över rekommenderat värde, och vi beslöt då att testa s.k radontapeter i detta rum för att se om de ger effekt. På bilden är källaringången igensatt samt isolerad, radontapeter är satta på respektive långvägg.
Nu kör vi!
Visst, om resurser fanns i form av tid, pengar och ambition så hade det varit kul att göra hela rummet, men nu finns inte det, så då får det bli ett inspelningsbås istället. Tanken är att det lilla rummet ska bli helt dött, och eventuella rumsliga effekter får läggas på senare. Det är måttat efter att man ska kunna stå inne i båset med en elbas. Om den får plats så funkar det med gitarr, dragspel och flöjt också!
Taket isoleras, först med en ganska tät matta som påminner om liggunderlag..
Sedan vanlig isolering, stenull i det här fallet
Därefter avslutas taket med en ganska grov juteväv. Tanken är att ljudet ska irra sig in genom juteväven och gå vilse i isoleringen och aldrig komma tillbaka. För att isoleringen inte ska damma så sprutas hela taket med en tunn lackfärg, för att binda ihop det som är närmast väven. Sedan kladdar jag på vanlig färg för att få tillvaron lite ljusare. De små kablarna som sticker fram är till LEDbelysningen som ska sitta bakom en panel. Eftersom LED knappt drar någon ström alls ska den vara tänd dygnet runt, året om, så att man känner sig välkommen när man går in i rummet.
Blir inte du också trött på "arga snickaren" när han skriker att det ska vara ordning på verktygen, inga öppna lådor med mera? Som en ren protest har jag hällt ut allt jag har på golvet, verktyg, skruvar, byggspill i en skön röra. Det funkar utmärkt. Vare sig jag behöver en häftpistol, fogsvans, plåtsax eller lite skruv så hittar jag det i bilden under:
Rutorna som ska in i sångbåset är av tjockt, skottsäkert glas från en bank.
Ni må tro att bankpersonalen blev förvånade, när jag skuttade in och skrek, DETTA ÄR ETT RÅN, för att därefter skruva loss glasrutorna och springa ut till flyktbilen.. Det kan också vara så att de är från ett bankkontor som revs alldeles intill mitt arbete, där jag tiggde åt mig rutorna, men det låter inte lika häftigt. Rutorna är sjukt tunga, men med min sångröst är det ändå en förutsättning för att våga öppna käften utan att få ett skott i pannan! |
Båset börjar bli någorlunda färdigt, och nu är det dags för skivstället, som ska tillverkas av de långa listerna, som målas röda. Skivorna är tänkta att fungera som ljudförbättring, då de kommer att vara svagt vinklade, och därmed häva parallellitet mellan långväggarna. Parallella ytor kan ge upphov till stående vågor och ge oönskade förstärkningar av vissa frekvenser. Om det inte fungerar så är skivorna ändå snygga att titta på, och en del av dem har naturligtvis haft musikalisk betydelse under unga år.
Under bänken skruvas en mängd eluttag fast, det är ju rätt mycket prylar som vill ha ström. Fönstren täcks med frostfolie så att prylarna inte syns utifrån. En wunderbaum hängs lite diskret i ett hörn, det ska lukta lite gammal Amazon i rummet. Nu återstår att ljudisolera båset.
Efter att ha slitit hund varje dag efter skolan som springschas på konsum kunde jag köpa en begagnad Luxor Dirigent 7000. Den hade någon form av simulerad quadrofoni, så självklart när jag såg att Rockfolkets skiva var inspelad i fyrkanal så grävde jag djupt i min slitna pojkplånbok och köpte den. Eftersom jag bara hade två högtalare så undrar jag än idag hur jag tänkte...Fast det är klart, om du läser texten längst ner till höger (bilden är klickbar) så förklaras det att med bara två högtalare, så kommer ljudet som var menat till de bakre högtalarna att låta UTANFÖR dina ynkliga två ordinarie högtalare! Hur det går till? Säkert nå't elektroniskt!
Två värdefulla autografer har kommit upp på väggen!
Autograferna är inte bara värdefulla, de är de enda jag har. Jag har haft en till, när Janne Schaffer kom till Sundsvall och lirade i gymnastiksalen på vår skola 1973 eller 74, så vill jag minnas att jag fick hans autograf. Den är borta. Men minnet av hans gig i gympasalen är kvar. På rullbandspelaren i pojkrummet hade jag lyckats fånga "Halkans affär" från något av de sällsynta stunderna när P3 spelade pop, och den diggade jag hårt. Hade även en affisch på insidan av dörren av en Gibson Les Paul. Men nu ska jag ju berätta om de autografer jag har, och inte om de jag tappat bort!
2008 var jag och några kompisar och kollade på Bruce i Göteborg, efter konserten gick vi till hotellet och rundade av med en öl. Vem kommer in i baren? The Boss tillsammans med stora delar av bandet!
GöteborgsTidningen hade delat ut "löpsedlar" och jag hade tagit en, tänkte att det kan vara kul att spara kanske. Nu fanns här världens chans att få Brucans autograf på löpsedeln. Men ingen av oss vågade gå fram..
När Bruce med sällskap avslutat sin öl rörde de sig mot utgången, och jag såg att de skulle passera oss. Men jag hade ingen penna!!
Bredvid mig stod en tjej med ett block och en tuschpenna, och jag frågade om jag fick låna hennes penna som hon räckte över precis innan Bruce var framme vid mig. Jag stammade något obegripligt, och med hjälp av löpsedeln och pennan förstod Bruce vad jag ville och jag fick autografen tvärs över löpsedeln. Även Foppa hängde med bandet, och några tog hans autograf också, men där gick gränsen tyckte jag.
2008 var jag och några kompisar och kollade på Bruce i Göteborg, efter konserten gick vi till hotellet och rundade av med en öl. Vem kommer in i baren? The Boss tillsammans med stora delar av bandet!
GöteborgsTidningen hade delat ut "löpsedlar" och jag hade tagit en, tänkte att det kan vara kul att spara kanske. Nu fanns här världens chans att få Brucans autograf på löpsedeln. Men ingen av oss vågade gå fram..
När Bruce med sällskap avslutat sin öl rörde de sig mot utgången, och jag såg att de skulle passera oss. Men jag hade ingen penna!!
Bredvid mig stod en tjej med ett block och en tuschpenna, och jag frågade om jag fick låna hennes penna som hon räckte över precis innan Bruce var framme vid mig. Jag stammade något obegripligt, och med hjälp av löpsedeln och pennan förstod Bruce vad jag ville och jag fick autografen tvärs över löpsedeln. Även Foppa hängde med bandet, och några tog hans autograf också, men där gick gränsen tyckte jag.
1975 öppnade Floyd Patterson sin första hamburgerrestaurang i Sverige. Något sådant hade vi inte sett i Sundsvall vid den här tiden så nyfikenheten var stor bland oss ungdomar. Redan premiärdagen var vi ett antal som drog dit för att testa den "Amrekanska" burgaren. Vi fick en Floydballong och en liten Floydflagga. När vi sitter i restaurangen så kommer Floyd själv ut. Han hälsar vänligt på folk och pratar med alla. Även med mig. Min amrekanska var väl inte den bästa, men jag kunde säga "Yes Box Ållrajt" och lite andra, vid den tiden, hippa fraser. Floyd skrev en snygg autograf till mig på flaggan, hur det nu gick till, det måste ha varit som att trä en sytråd genom en nål med hjälp av en lätt lastbil..
Killen hade inga frökenhänder om man säger så. Hursomhelst, flaggan må vara illa åtgången efter åtskilliga flyttar, men den har hängt med, och nu har även du fått se den... |