Husbussen 2014
Som du kommer ihåg så åkte bussen upp på pallbockar hösten 2013. Om jag hade varit lite duktigare på att tänka så hade det kanske varit en god idé att motortvätta innan jag rullade in i garaget. En ännu bättre idé hade varit att klara av motortvätten innan jag vinglade upp bussen på pallbockar, så att alla hjulen svävade i luften. Det är liksom inte ett jobb man vill göra för ofta. Den gick ju igenom besiktningen, men de tyckte att det var lite för mycket olja under, och en planerad aktivitet i garaget var att leta var oljan kommer ifrån. Men då måste man ju motortvätta...
Och det vill man ju inte göra i garaget!
Och det vill man ju inte göra i garaget!
Efter en del funderande så hämtade jag en stor presenning som jag fäste upp i bakkant, bakom växellådan. Den räckte tyvärr inte hela vägen utan slutade strax innan portarna, men med lite sopsäckar och tejp så löste det sig.
En riktig bonna-lösning som visade sig fungera!
En riktig bonna-lösning som visade sig fungera!
Körde med avfettning och högtryckstvätten. 51 års gamla avlagringar skalades bort under högtryckens obevekliga stråle!
Men trots mycket letande så hittade jag ingen oljeläcka. Den fuktade lite kring tråget efter att motorn har varit igång en lång stund, men inget dropp eller söl. En del av bultarna kring tråget gick att dra åt litegrann, vi får se om det räcker. Se så fin den blev:
Men trots mycket letande så hittade jag ingen oljeläcka. Den fuktade lite kring tråget efter att motorn har varit igång en lång stund, men inget dropp eller söl. En del av bultarna kring tråget gick att dra åt litegrann, vi får se om det räcker. Se så fin den blev:
Såna här jobb gör jag gärna, men större och mer komplicerade saker har jag inte kompetens för. Lyckligtvis så har jag hittat en suverän verkstad som bistår i dessa frågor. Det började när kopplingen pajade, och jag fick tips om att de var duktiga och schyssta. Jag åkte dit, och det visade sig att en av de äldre killarna, Anders, hade stor kunskap om gamla fordon. Det kändes dessutom som att han tyckte det var kul att sätta nävarna i ett sånt här gammalt åbäke. Ny koppling installerades och det har fungerat perfekt. Så när dieselpumpen skulle renoveras var det ingen tvekan om vem som skulle utföra jobbet; Anders!
Även det blev jättebra, men Anders påpekade att det börjar bli dags för nya packboxar i bakaxeln. Då det är stora prylar är det naturligtvis stora pengar också, så vi beslöt att avvakta. Nu har vi kört tre somrar med de dåliga boxarna, och det som för tre år sedan kunde anas som en strimma olja på insidan av däcket, var nu senast en liten pöl av olja kring vardera bakhjul. Nu går det inte att skjuta upp längre. ANDEEERS ! !
Även det blev jättebra, men Anders påpekade att det börjar bli dags för nya packboxar i bakaxeln. Då det är stora prylar är det naturligtvis stora pengar också, så vi beslöt att avvakta. Nu har vi kört tre somrar med de dåliga boxarna, och det som för tre år sedan kunde anas som en strimma olja på insidan av däcket, var nu senast en liten pöl av olja kring vardera bakhjul. Nu går det inte att skjuta upp längre. ANDEEERS ! !
Bussen på plats utanför verkstaden, och uppdraget är att
- Byta packboxar båda sidor bak
- Titta efter eventuellt oljeläckage
- Lyssna på motorn, och eventuellt ställa ventiler eller något annat som kan behövas.
- Byta packboxar båda sidor bak
- Titta efter eventuellt oljeläckage
- Lyssna på motorn, och eventuellt ställa ventiler eller något annat som kan behövas.
Nu kanske du sitter och funderar på om packboxarna är såna som gamla Volvo hade, med läderremmar runt drivaxeln?
Nejdå, det är moderna grejor med tätningen i navet. Se själv:
Nejdå, det är moderna grejor med tätningen i navet. Se själv:
Jag tipsade även om att när de ska bort med fälgarna så är det vänstergäng på vänster sida, men det visste de redan.
Anders ringde efter en dag och berättade att olja tyvärr hade kommit på bromsbanden, men efter lut-tvätt så var de som nya. Två av banden var dessutom fastrostade, men lossades, tvättades, och paketet smordes upp. Härligt.
När helgen kom så gick jag ut i det ödsliga garaget och hade lite kvalitetstid med radhusfälgarna, (navkapslarna) tillsammans med en microduk, lite autosol och ett gott glas vin.
Anders ringde efter en dag och berättade att olja tyvärr hade kommit på bromsbanden, men efter lut-tvätt så var de som nya. Två av banden var dessutom fastrostade, men lossades, tvättades, och paketet smordes upp. Härligt.
När helgen kom så gick jag ut i det ödsliga garaget och hade lite kvalitetstid med radhusfälgarna, (navkapslarna) tillsammans med en microduk, lite autosol och ett gott glas vin.
Efter helgen ringde Anders igen. Massor av goda nyheter och en dålig. De goda nyheterna var att allt var klart, packboxarna på plats, täta och fina, olja påfylld i bakaxeln, olja kollad i växellådan. Inget oljeläckage kunde hittas kring motorn, och den lät jättefint så ingen ventilställning var aktuell.
Den dåliga nyheten var att en lastbil (säkert en Volvo) hade backat in i höger bakhörn, just där skinkan rundar av så fint. En god nyhet i den dåliga var att lastbilen var försäkrad, så det kommer säkert att lösa sig.
Så står bussen åter hemma på gården och nu är det dags för nästa projekt som heter dieselpumpsoljepåfyllningsprojektet!
Den dåliga nyheten var att en lastbil (säkert en Volvo) hade backat in i höger bakhörn, just där skinkan rundar av så fint. En god nyhet i den dåliga var att lastbilen var försäkrad, så det kommer säkert att lösa sig.
Så står bussen åter hemma på gården och nu är det dags för nästa projekt som heter dieselpumpsoljepåfyllningsprojektet!
Rundsmörjningen är kanske inte den roligaste aktiviteten, men efter att ha köpt tryckluftspruta så går det an. Man kravlar runt under bussen och letar nipplar, och efter 20-30 minuter är det klart.
Att fylla olja i dieselpumpen däremot, är djävulens hantverk. Bordet ska bort, all isolering väck, upp med den tunga huven och sedan ska man ner i den lilla öppningen där jag ritat en pil. Pluggen ska skruvas upp, det är trångt och smutsigt. (fast mycket bättre efter motortvätten)
Själva påfyllningen har jag skött via en slang som är fastvärmd på en tratt, och man bör vara två personer. En som ligger och kisar ner i den mörka öppningen och säkerställer att slangen är i påfyllningshålet, och den andre slår olja i tratten. När den som ligger och glor ser att det rinner över i påfyllningen och skriker STOPP så är det en hel del olja kvar i tratt och slang som sölar ut över motorn i bästa fall, eller på inredning och heltäckningsmattan i sämsta fall.
Det slår mig i skrivande stund att det kanske är härifrån all gammal olja på motorn kommer ifrån..*suck*
Att fylla olja i dieselpumpen däremot, är djävulens hantverk. Bordet ska bort, all isolering väck, upp med den tunga huven och sedan ska man ner i den lilla öppningen där jag ritat en pil. Pluggen ska skruvas upp, det är trångt och smutsigt. (fast mycket bättre efter motortvätten)
Själva påfyllningen har jag skött via en slang som är fastvärmd på en tratt, och man bör vara två personer. En som ligger och kisar ner i den mörka öppningen och säkerställer att slangen är i påfyllningshålet, och den andre slår olja i tratten. När den som ligger och glor ser att det rinner över i påfyllningen och skriker STOPP så är det en hel del olja kvar i tratt och slang som sölar ut över motorn i bästa fall, eller på inredning och heltäckningsmattan i sämsta fall.
Det slår mig i skrivande stund att det kanske är härifrån all gammal olja på motorn kommer ifrån..*suck*
Nåja, hursomhelst har jag gått och grunnat på det här en tid. Det borde gå att förenkla detta smutsiga hantverk! En kväll när jag gick runt och filosoferade i garaget fick jag syn på en nippel som låg på bordet. Gängan och storleken påminde om påfyllningspluggen till dieselpumpen. Eftersom pumpen ändå ska fyllas på inför semestern stormade jag ut, rev bort bordet, isoleringen och motorhuven. Bort med pluggen och gängade i nippeln. DEN PASSADE PERFEKT!
Då var det bara att fästa en passande slang, vilket gick både snabbt och lätt, med viss hjälp av värmepistolen. Därefter var det bara att gänga i nippeln i påfyllningshålet. Med genomskinlig slang ser man dessutom när pumpen är full.
Då var det bara att fästa en passande slang, vilket gick både snabbt och lätt, med viss hjälp av värmepistolen. Därefter var det bara att gänga i nippeln i påfyllningshålet. Med genomskinlig slang ser man dessutom när pumpen är full.
Men halva problemet återstår. Hur och var ska man fylla på oljan? Bakom frontluckan blir enklast. Men i vad?
Många filosofiska varv blev det i garaget, och många små koppar, muggar och behållare begrundades. Den jag fastnade för var en liten vit behållare med lock. Den borde fungera. Hittade även en passande nippel som gängades fast i burken efter att ha borrat ett hål i lämplig storlek.
Många filosofiska varv blev det i garaget, och många små koppar, muggar och behållare begrundades. Den jag fastnade för var en liten vit behållare med lock. Den borde fungera. Hittade även en passande nippel som gängades fast i burken efter att ha borrat ett hål i lämplig storlek.
Sedan var det bara att montera koppen i kylarinfästningen med hjälp av en slangklammer. Jag var ganska nöjd. Men inte helt. Det ser lite muggigt ut. Nu syns det ju inte bakom motorluckan så det spelar ingen roll. Men ändå. Blotta tanken på att en vit plastmugg finns där bakom får mig att rysa...
Helst hade jag sett en snygg kromad kopp där, men som Kajsa Varg sade, "Man tager vad man haver". Om hon nu sade det. I hennes mest kända verk
Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber
Så skrev hon ”Man tager, om man så hafva kan..." i inledningen till många recept, och det är kanske den meningen som blivit "man tager vad man haver", visk-leken du vet..
Nå, tillbaka till koppeländet. Var tvungen att ta bort den och ge den en omgång lack, och nu känns det plötsligt mycket bättre!
Helst hade jag sett en snygg kromad kopp där, men som Kajsa Varg sade, "Man tager vad man haver". Om hon nu sade det. I hennes mest kända verk
Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber
Så skrev hon ”Man tager, om man så hafva kan..." i inledningen till många recept, och det är kanske den meningen som blivit "man tager vad man haver", visk-leken du vet..
Nå, tillbaka till koppeländet. Var tvungen att ta bort den och ge den en omgång lack, och nu känns det plötsligt mycket bättre!
Nästa sak att ta itu med är växelspaks-damasken. Den som satt där när vi köpte bussen var helt slut och sprucken. Jag hittade någon form av nödlösning i en gummidamask som sporttillbehör till bil. Kommer inte ihåg var. Du kanske undrar vad det spelar för roll, men damasken är faktiskt viktig som ljuddämpning. Där växelspaken går ner är det ett hål, som alltså befinner sig typ femton centimeter från grenröret, vilket jag blev varse sommaren 2013 när sportdamasken sprack(billigt skit) och det blev så att säga "fritt fram" ner till motorn. Det är konstigt att så mycket ljud kan komma ur ett så litet hål. Jag ringde till Scaniamuséet och kollade om de hade någon orginaldamask, vilket de inte hade, men de tipsade om att Åkermans grävare hade exakt likadana damasker. Iväg till Swecon med måtten på damasken, vilket de inte blev imponerade av, de behövde exakt modell och årsmodell. Det fanns tydligen fyra miljoner olika damasker. Deprimerande! Djupt deprimerande!
Skrev några rader på forumet till "Husbussens Vänner" och fick där tipset att använda en jackärm. Sådana finns det gott om i hemmet, och man behöver inte veta vare sig modell eller årtal. Genialiskt! Var till en början mest inne på dunjackan för ljuddämpningens skull, men, ja, man är ju lite fåfäng också så jag ville ha skinn. Som gammal MC-åkare fanns ett ganska gott urval av skinnjackor, och tanken var att klippa en ärm och lämna till en skräddare för att sy en "strut". Men så hittade jag den bruna skinnjackan som inhandlades på bröllopsresan 1991. Anledningen till att jag köpte den var att den hade löstagbara ärmar, så den kunde förvandlas till en skinnväst. Coolt.
Skrev några rader på forumet till "Husbussens Vänner" och fick där tipset att använda en jackärm. Sådana finns det gott om i hemmet, och man behöver inte veta vare sig modell eller årtal. Genialiskt! Var till en början mest inne på dunjackan för ljuddämpningens skull, men, ja, man är ju lite fåfäng också så jag ville ha skinn. Som gammal MC-åkare fanns ett ganska gott urval av skinnjackor, och tanken var att klippa en ärm och lämna till en skräddare för att sy en "strut". Men så hittade jag den bruna skinnjackan som inhandlades på bröllopsresan 1991. Anledningen till att jag köpte den var att den hade löstagbara ärmar, så den kunde förvandlas till en skinnväst. Coolt.
Som du ser så är ärmen jättestor vid jack-sidan och det är ju helt perfekt eftersom växelhålet är 10x18 cm, så det finns skinn till ett rejält överlapp. Tanken var att skruva fast ärmen i golvet med ett antal skruv och brickor, men det spånskiveliknande materialet i golvet gick inte att skruva i, så det fick bli alla lösningars moder: SILVERTEJP. Sedan var det bara att lägga tillbaka ljuddämpningsmattan över skinnärmen och heltäckningsmattan ovanpå det, och vips var allt klart! Sedan att jag kunde sno armen två varv runt spaken och använda manschettknappen och trycka fast ärmen med var bara en bonus.
Dags att koppla av med några små och enkla jobb en stund..
Ett besök på Biltema resulterade i en böjlig ledlampa, så man kan sitta på passagerarsidan och läsa med bra ljus. Sedan tidigare har platsen på förarsidan begåvats med en likadan lampa. Se bilden till höger.
En fördel med dessa lampor, förutom att de är väldigt rörliga i halsen, är att de funkar både på 12 och 24 Volt. Nu blev det inkoppling på 24, men vi har en hel del 12 Volt i bussen också via omformare. |
Slut på det roliga, nu tar vi tag i de trista grejerna.
Skyddet mellan dörrhalvorna hade sett sina bättre dagar redan för 11 år sedan när vi köpte bussen. Materialet är någon form av kapellväv tror jag, som är fäst i respektive dörrhalva med kederlist. Av och till har jag varit och dragit lite i det trasiga skyddet, men det har suttit som berget. Men visst, jag har aldrig gjort ett helhjärtat försök. Nu var dock tiden inne för det. Ju mer man putsar och förbättrar, desto mer står det sunkiga ut, och håll med om att det här inte ser roligt ut:
Jag började med att spruta rikligt med wd-40 längst hela listen, på både in- och utsida om dörrskyddet. Med en tång som har platta käftar kunde jag rucka listen lite upp och ner för att se var den satt fast, och på de ställena använde jag en liten flatmejsel som försiktigt knackades in med hammaren. Mera wd-40 och på med tången igen.
Tidningen nere på insteget är för att skydda mattan från oljan, men min läkare skulle nog föredra att jag noga läste artikeln om kolesterol istället. Men det får vänta, för nu ska det sunkiga dörrskyddet bort. Det är inte den maximala arbetsställningen att ligga på mage med armarna nere i instegshålet, men det går. Lite ilska är också ett bra smörjmedel för saker som sitter fast. Till slut kunde skyddet finna sin sista vila på gräsmattan, Efter lite mätande är det dags att jaga ett nytt skydd, alternativt tillverka ett. Fortsättning följer...
|
Jag hade tänkt mig någon form av tjockare läderliknande tyg, men hittade inget exakt i den vägen. Det närmaste jag kom var en stuvbit som påminner om alkantara i strukturen. Det var en rätt stor stuv så det räcker till mer än bara dörrbiten. Frågan är till vad...?
Om du undrar över det saknade hörnet så är det en provbit som jag klippte ur bara för att testa på dörren! |
Provbit.
Som du såg på den gamla biten så var det ett snöre insytt i kanten, som ska hålla fast skyddet i spåret. Nu testade jag bara att vika ihop kanten och skjuta ner den i spåret, och det funkar bra och ser ok ut. Har köpt några snören i olika storlekar som vi ska prova oss fram med. Har även beställt en symaskin från symaskinskungen så att vi kan sy kanterna på skyddet.
Nu kommer den roliga delen, när skivan ska kläs med tyget. Vi använder en vanlig häftpistol och häftar fast tyget i skivan.
En utmaning är att klä det rundade hörnet. Eftersom skivan i bussen är rundad så sågade jag runt hörn i masoniten också. Det är inte helt lätt att få ett rundat hörn rynkfritt, men med lite pyssel och många klamrar så blev det bra!
Passade även på att smörja upp läderskyddet, och dra på lite färg på fästet som öppnar och stänger dörren. Sedan var det bara att göra hål i tyget med en syl, borra hålen, dra i montageskruven och trä på några muttrar som distanser, skruva dit skivan och njuta av ett gott dagsverke!
Men vänta..det finns ju mer tyg kvar!
Tänk om man kunde klä kanterna på soffan? Men då vore det ju skönare och snyggare med mjuka och rundande former. Kanten på soffan är exakt sex centimeter vilket är samma bredd som rörisoleringen från Classe Olsson. Genom att dela den på mitten så blir den som gjort att montera på soffkanten! (PL 300 naturligtvis!) Innan halvröret på långsoffan kan limmas måste tyget häftas fast först, eftersom man inte kommer åt med häftpistolen sedan.
Tyget är häftat och halvrören limmade. Nu tar vi en paus medan limmet torkar!
Dottern fick lite upplysning i sitt bås också. Egentligen är jag emot bling-bling, men det här är LED, (24V) och det gillar jag så det får gå för den här gången.