2015
Så blev det äntligen dags att öppna dörren till bussen. Nytt år och nya utmaningar. Batterierna var lite trötta efter vintern så de behövde lite energi. Efter att ha stått på laddning några timmar så testade jag att trycka på startknappen, och jag hann inte räkna hur många varv motorn snurrade innan den gick igång. Vårstarten är också försedd med en optisk indikator som tydligt visar att motorn är igång. Den optiska indikatorn består av ett stort svart moln som lämnar avgasröret. Det är på det sättet bussen gör sig av med all skit som lagrats upp i systemen från föregående år. Där har vi människor något att lära; nytt år = nya möjligheter, stop älting skit från tidigare, blås bort skiten i ett mörkt moln och låt det driva bort över åkrar och skog.
Nu köööör vi!
Nu är det ju inte spontanköpet av båten jag ska berätta om, men eftersom det hör till uppdateringen av bussen så måste jag.
Första turen blev en sväng ut på Mälaren med hela familjen. Andra turen var lite spontan, jag och frugan bestämde plötsligt att ta en tur i det fina vädret. Istället för att köpa en plotter till båten så laddade jag ner en app som heter iSailor till iPaden, appen var gratis men sjökorten fick man köpa till för en spottstyver. Funkar kanon tycker jag. Man kan sitta hemma och göra upp rutter, lägga till bokmärken på roliga strandhugg med mera. När vi kom till båten upptäckte vi att vi glömt iPaden hemma. Men vi skulle bara ut en sväng och vi hade ju sjökorten i båten.
Ja, du fattar väl själv vad som hände? Lång historia kort: - Vi körde på en sten och skadade propellern. Vi tog oss tillbaka till hamnen och jag konstaterade surt att jag får väl åka och handla en ny propeller då.
Jag åkte till den båtaffär som låg närmast, och gick runt och filosoferade bland de utfiskade propellerhyllorna. Den storlek och stigning jag skulle ha fanns inte och jag frågade killen bakom disken. Han skrattade och berättade att det knappt finns några propellrar kvar överhuvudtaget kring Mälardalen. Den varma sommaren 2014 hade sänkt vattenståndet så ställen där man kunde köra förut innebar nu grundkänning. Men han tröstade mig med att som båtägare handlar det inte OM man går på grund, utan NÄR man går på grund.
Nu startade ett hysteriskt sökande efter propeller, vilket innebar besök i olika båtaffärer. (de hade inga uppgifter på webben och de svarade inte i telefon) På SeaSea i Täby hade de inte heller någon propeller, men jag hittade batterifrånskiljaren som avslutade 2014 års uppdateringar. Min fru hittade även ett tvättfat till toaletten i bussen. Båda dessa inhandlades, frånskiljaren monterades och tvättfatet fick tills vidare vila i garaget. Frun inhandlade lite senare även lämplig skiva som fatet skulle nedsänkas i.
Plötsligt skriver vi 2015, och det är dags att ta itu med det gamla tvättstället i bussen!
Första turen blev en sväng ut på Mälaren med hela familjen. Andra turen var lite spontan, jag och frugan bestämde plötsligt att ta en tur i det fina vädret. Istället för att köpa en plotter till båten så laddade jag ner en app som heter iSailor till iPaden, appen var gratis men sjökorten fick man köpa till för en spottstyver. Funkar kanon tycker jag. Man kan sitta hemma och göra upp rutter, lägga till bokmärken på roliga strandhugg med mera. När vi kom till båten upptäckte vi att vi glömt iPaden hemma. Men vi skulle bara ut en sväng och vi hade ju sjökorten i båten.
Ja, du fattar väl själv vad som hände? Lång historia kort: - Vi körde på en sten och skadade propellern. Vi tog oss tillbaka till hamnen och jag konstaterade surt att jag får väl åka och handla en ny propeller då.
Jag åkte till den båtaffär som låg närmast, och gick runt och filosoferade bland de utfiskade propellerhyllorna. Den storlek och stigning jag skulle ha fanns inte och jag frågade killen bakom disken. Han skrattade och berättade att det knappt finns några propellrar kvar överhuvudtaget kring Mälardalen. Den varma sommaren 2014 hade sänkt vattenståndet så ställen där man kunde köra förut innebar nu grundkänning. Men han tröstade mig med att som båtägare handlar det inte OM man går på grund, utan NÄR man går på grund.
Nu startade ett hysteriskt sökande efter propeller, vilket innebar besök i olika båtaffärer. (de hade inga uppgifter på webben och de svarade inte i telefon) På SeaSea i Täby hade de inte heller någon propeller, men jag hittade batterifrånskiljaren som avslutade 2014 års uppdateringar. Min fru hittade även ett tvättfat till toaletten i bussen. Båda dessa inhandlades, frånskiljaren monterades och tvättfatet fick tills vidare vila i garaget. Frun inhandlade lite senare även lämplig skiva som fatet skulle nedsänkas i.
Plötsligt skriver vi 2015, och det är dags att ta itu med det gamla tvättstället i bussen!
Redan för många år sedan så gick fästet sönder där den sunkiga husvagnskranen sitter. Om du tittar noga så ser du att jag blev tvungen att förstärka hörnet med en pålimmad trekant från en söndersågad isskrapa. Ofräscht och tråkigt. Dessutom lossnade ofta själva kranhalsen när man skulle vika upp den. Men nu är klockan slagen för förändring. (bilderna är klickbara)
Då jag inte hittade någon burk i samma storlek som tvättfatet fick jag göra en cirkelritare av ett spikband, som skruvades fast med en skruv i centrum. Efter lite funderande konstaterade jag att det blev för lite material kvar längst hörnorna, så jag fick göra nya (röda) linjer som lämnade lite mer gods kvar mot väggen.
Därefter så skruvades och limmades (PL200) fästena och ovanpå dessa limmades det nya tvättstället. Till kranen medföljde stålflätade anslutningar, tyvärr var dessa väldigt långa, men genom att fästa en t-koppling så högt som möjligt, och dra upp dem i bågar så är det inget man ser om man inte böjer sig ner. Men OM man böjer sig ned så ser man också kablarna som förhoppningsvis ska försörja en ledslinga med ström, så snart en lämplig sådan har hittats.
Vi bytte också till ett nytt och lite fräschare avloppsrör som drogs i hörnet för syns skull. Slutligen så monterade vi en underhylla med stoppkant, så att grejer kan stå där när man kör. Anslutning mellan vägg och skiva använde jag svart silikon till.
Nåväl, här kan man sitta och grunna över livet med en bra bok, en öl och en dosa snus!
Därefter så skruvades och limmades (PL200) fästena och ovanpå dessa limmades det nya tvättstället. Till kranen medföljde stålflätade anslutningar, tyvärr var dessa väldigt långa, men genom att fästa en t-koppling så högt som möjligt, och dra upp dem i bågar så är det inget man ser om man inte böjer sig ner. Men OM man böjer sig ned så ser man också kablarna som förhoppningsvis ska försörja en ledslinga med ström, så snart en lämplig sådan har hittats.
Vi bytte också till ett nytt och lite fräschare avloppsrör som drogs i hörnet för syns skull. Slutligen så monterade vi en underhylla med stoppkant, så att grejer kan stå där när man kör. Anslutning mellan vägg och skiva använde jag svart silikon till.
Nåväl, här kan man sitta och grunna över livet med en bra bok, en öl och en dosa snus!
Nästa projekt, ljudisolering. VA? L J U D I S O L E R I N G ! ! VAAA??
Du som har följt arbetet genom åren vet ju att jag ibland grymtat över ljudnivån i bussen när jag sitter och kör. Det är främst inte frun jag avser, utan mer motor- och vägbuller. En del åtgärder har vidtagits som sänkt nivån. Men som alltid när något blivit bättre börjar man fundera på om det kan bli ännu bättre. Dessutom började heltäckningsmattan som vi lade in för några år sedan se lite trött ut. Så, dags för störrstaa möjligaa tysssssnad...
Ny matta inhandlades. Bitumenplattor som ska formas närmast golvet med värmepistol, och ovanpå det ljuddämpningsfilt, och slutligen en tung gummimatta som sedan heltäckningsmattan ska ligga på. Dessutom ska jag försöka fundera ut något finurligt för handbromsen som lämnar ett avgrundshål rätt ner mot asfalten. Samma med kopplingspedalen vars fäste löper genom ett överdimensionerat hål rätt ut.
Jag börjar riva ut mattorna. Vi börjar diskutera vad som ska göras. Hur än vi gör blir det ändå bara halvdant, eftersom soffan på passagerarsidan hindrar ett seriöst arbete. Den soffa som vi lade ner så mycket jobb på 2014 alltså. I diskussionen konstaterar vi att soffan är för liten för att sova på, och nu behöver vi tre separata sovplatser eftersom ungarna vill ligga för sig själva. För många år sedan låg vi alla som kungar längst bak i en 2,5 meter bred trippelsäng, men de dagarna är över nu.
Och även om det är sorgligt så vore alternativet kanske värre, att en snart 18-årig man som nästan är två meter lång ska sova med sin pappa. Men jag måste medge att jag saknar den tiden litegrann.
Under svår ångest bestämmer vi oss för att riva fina soffan för att söka oss en bättre lösning, och för att kunna göra ett seriöst arbete med isoleringen. Med soffan borta kan vi även isolera väggen bakom.
Ok, då sätter vi igång: (klickbara bilder)
Ny matta inhandlades. Bitumenplattor som ska formas närmast golvet med värmepistol, och ovanpå det ljuddämpningsfilt, och slutligen en tung gummimatta som sedan heltäckningsmattan ska ligga på. Dessutom ska jag försöka fundera ut något finurligt för handbromsen som lämnar ett avgrundshål rätt ner mot asfalten. Samma med kopplingspedalen vars fäste löper genom ett överdimensionerat hål rätt ut.
Jag börjar riva ut mattorna. Vi börjar diskutera vad som ska göras. Hur än vi gör blir det ändå bara halvdant, eftersom soffan på passagerarsidan hindrar ett seriöst arbete. Den soffa som vi lade ner så mycket jobb på 2014 alltså. I diskussionen konstaterar vi att soffan är för liten för att sova på, och nu behöver vi tre separata sovplatser eftersom ungarna vill ligga för sig själva. För många år sedan låg vi alla som kungar längst bak i en 2,5 meter bred trippelsäng, men de dagarna är över nu.
Och även om det är sorgligt så vore alternativet kanske värre, att en snart 18-årig man som nästan är två meter lång ska sova med sin pappa. Men jag måste medge att jag saknar den tiden litegrann.
Under svår ångest bestämmer vi oss för att riva fina soffan för att söka oss en bättre lösning, och för att kunna göra ett seriöst arbete med isoleringen. Med soffan borta kan vi även isolera väggen bakom.
Ok, då sätter vi igång: (klickbara bilder)
Nu är allting utrensat, och som min finske kollega brukar säga efter tredje ölen; - Nuu jag tjenner att tet rolika pörjar komma!
Självklart gjorde jag ren centrifugalfiltret när jag lyft på motorhuven!
Jag passade på att lyssna till D8ans sköna sång också medan motorhuven var borta. Varför ska man då isolera tänker du, om man älskar ljudet? Här kommer tiden in som en viktig faktor. Det är som med Celine Dion, det låter fantastiskt till en början, men efter några timmar blir man trött i öronen.
Jag passade på att lyssna till D8ans sköna sång också medan motorhuven var borta. Varför ska man då isolera tänker du, om man älskar ljudet? Här kommer tiden in som en viktig faktor. Det är som med Celine Dion, det låter fantastiskt till en början, men efter några timmar blir man trött i öronen.
Just det, vi skulle ljudisolera, nu kör vi!
Originalgolvet i bussen är en slags oljespånskiva. Som du ser vid det tomma skruvhålet så har den fått sina smällar, och man märker också att den är spröd och lätt går sönder. Hursomhelst så är bitumenskivorna från Swedol lätta att jobba med. Man river av skyddspappret på baksidan och fäster skivan, sedan är det bara att värma med värmepistolen så formar de sig efter underlaget. Att de är mönstrade underlättar när man ska klippa raka linjer i dem, det blir också lätt att måtta.
Jag upptäckte dock att de gärna bör vara minst rumstempererade innan man börjar klippa, annars kan de spricka. Jag lät dem ligga i solen en liten stund innan jag började.
Du kanske undrar varför jag gjort mig omaket att ta fram alla skruvskallar? Jag tänkte så här, att om något händer, och jag har smält ihop mattan till ett enda stort sjok i fronten, då blir det jobbigt. Dels kommer jag att förstöra alla bitumenmattor när jag ska riva upp dem, och förmodligen följer stora delar av spånskivan med. Luckorna som är gjorda i golvet har ju ett syfte, att komma åt olika delar. Men visst var det frestande att bara smacka på, det hade gått fortare och förmodligen blivit bättre ljudisolerat. Men som sagt, du vet känslan när något har hänt och du står med handen mitt i ansiktet och tänker "Hur kunde jag vara så dum?". Det var den känslan jag försökte undvika här, om inte för mig själv så för att vara schysst mot nästa ägare av bussen. För en sådan kommer väl såsmåningom även om jag fasar för den dagen.
Jag upptäckte dock att de gärna bör vara minst rumstempererade innan man börjar klippa, annars kan de spricka. Jag lät dem ligga i solen en liten stund innan jag började.
Du kanske undrar varför jag gjort mig omaket att ta fram alla skruvskallar? Jag tänkte så här, att om något händer, och jag har smält ihop mattan till ett enda stort sjok i fronten, då blir det jobbigt. Dels kommer jag att förstöra alla bitumenmattor när jag ska riva upp dem, och förmodligen följer stora delar av spånskivan med. Luckorna som är gjorda i golvet har ju ett syfte, att komma åt olika delar. Men visst var det frestande att bara smacka på, det hade gått fortare och förmodligen blivit bättre ljudisolerat. Men som sagt, du vet känslan när något har hänt och du står med handen mitt i ansiktet och tänker "Hur kunde jag vara så dum?". Det var den känslan jag försökte undvika här, om inte för mig själv så för att vara schysst mot nästa ägare av bussen. För en sådan kommer väl såsmåningom även om jag fasar för den dagen.
|
Ja, sedan är det som ren rutin, måtta, klippa, klistra och värma. Jag lät hellre mattorna gå omlott än att riskera en glipa. En liten trästav användes för att trycka ihop dem när de var varma.
Tyvärr hade Swedol endast sju plattor, vilket jag visste inte skulle räcka, så vi svängde förbi Biltema och köpte fyra till. Tyvärr var de inte lika fina, de saknade mönstret som jag blev så förtjust i. I övrigt är de säkert lika bra, och de var lika lätta att jobba med. Men det såg proffsigt ut med mönstret. Inte för att det kommer att synas, men är man lite pedant så är man. Kommer att lägga en beställning till Swedol avseende förarsidan! Här kan du se skillnaden på plattorna: (Bilderna är klickbara, och håll med om att den mönstrade är snyggare?) |
Det färdiga resultatet:
Det är inte bara golvet som är dåligt ljudisolerat utan även väggarna. Jag misstänker att en del ljud kommer därifrån också, i synnerhet från framväggen. Från Biltema inhandlades dämpmattor med självhäftande baksida. Bara att klistra upp.
Det var lite krångligt i början att forma skivorna. De var svåra att skära i, och nästintill omöjliga att klippa i eftersom saxen fastnade i klistret.
Men med en fintandad såg gick det finfint att såga om man hade en
kant att hålla sig mot.
Men med en fintandad såg gick det finfint att såga om man hade en
kant att hålla sig mot.
Nu återstår förarsidan, med sina utmaningar. Det blir spännande men nu väntar vardagen, som bär sina egna utmaningar, så nu gör vi en paus i några dagar så får vi se hur det här går...
Handbromshål får vad det tål!
Som du ser är hålet för handbromsen i storlek garageport. Det har suttit någon form av damask där en gång i tiden, man anar vissa spröda fornlämningar av den. Solklart är att det kommer upp både ljud och luft där. Luften är kall eller varm beroende på årstid.
Hur göra? Att bara sätta en slitsad gummimatta runt spaken kändes inte helt seriöst. Jag skulle vilja ha någon form av dubbeltätning. Tidigare under året hade jag köpt en gummimatta för att ha i bagaget på Chevan, och spillet från den kunde vara utmärkt att använda.
Hur göra? Att bara sätta en slitsad gummimatta runt spaken kändes inte helt seriöst. Jag skulle vilja ha någon form av dubbeltätning. Tidigare under året hade jag köpt en gummimatta för att ha i bagaget på Chevan, och spillet från den kunde vara utmärkt att använda.
Under arbetet med gummimatta kring handbroms har jag slagit skallen i ratten ungefär 600 gånger. Nu är måttet rågat och ratten ska bort. Det är något som vi tänkt på i typ tio år, eftersom det vid camping skulle skapa större sittutrymme. För många år sedan köpte jag en jättehylsa som passar på rattmuttern. Efter ett antal fruktlösa försök gav jag upp, Men nu fick jag en ny idé, nämligen att använda hjulmutterdragaren. Det tog två sekunder så var muttern loss. Men ratten satt. Den satt som berget.
Jag testade med en avdragare, men var samtidigt livrädd att skada den fina vita bakelitratten. Så jag drog till hårt, men vågade inte dra till tokjävla hårt. Frågade på forumet Husbussens vänner, och fick en del tips.
Knackade försiktigt runtom med en hammare, och på toppen av avdragaren och som det heter i reklamen "Plötsligt händer det!"
Ratten loss.
Nu kan vi börja med nästa avgrundshål, som får handbromshålet att se ut som en friggebod jämför med globen!
Hålet för växelspaken!
Knackade försiktigt runtom med en hammare, och på toppen av avdragaren och som det heter i reklamen "Plötsligt händer det!"
Ratten loss.
Nu kan vi börja med nästa avgrundshål, som får handbromshålet att se ut som en friggebod jämför med globen!
Hålet för växelspaken!
Som du ser så är det fri sikt ner till backen genom hålet.
Det säger sig självt att här kommer det upp mycket oljud. Både vägljud men också motorljud naturligtvis, då hålet sitter några decimeter från motorn. Den värsta sidan också, den sida där avgasröret sitter. Tidigare försök har gått ut på att isolera ovansidan, nu ägnades en del tankemöda åt frågan om man kunde börja angripa problemet från undersidan. Över ett glas vin i bussen beskrev jag problematiken för frugan, och jag använde liknelsen med att montera ett öskar från undersidan, som skulle skärma av oljudet. Hon kläckte idén med att ta en plastdunk. En vanlig femlitersdunk för spolarvätska. Hm, varför inte? Låt oss prova. |
Därefter isolerades dunken och försågs med två fästen som ska haka i sargen närmast motorhuven. Den andra sidan sitter ändå med hjälp av ett urtag för en bult samt lite vävtejp som extra säkerhet.
MacGyver, någon?
Av naturliga skäl måste dunken vara öppen bakåt, eftersom växelspaken måste kunna röra sig. (den är alltså böjd bakåt vilket man kan ana av de tidigare bilderna)
För att ändå försöka täppa till bakåt, så klippte jag en gummiflärp, som limmades i bakkant.
MacGyver, någon?
Av naturliga skäl måste dunken vara öppen bakåt, eftersom växelspaken måste kunna röra sig. (den är alltså böjd bakåt vilket man kan ana av de tidigare bilderna)
För att ändå försöka täppa till bakåt, så klippte jag en gummiflärp, som limmades i bakkant.
Återstår lite småpyssel innan vi gör kväll. Förminska hålen i golvet för koppling, gas och rattstången samt stolen.
För pedalerna klippte jag ut i gummimatta som limmades. Rattstången samt stolfästet tätades med varv efter varv av bitumenremsor som värmdes fast.
För pedalerna klippte jag ut i gummimatta som limmades. Rattstången samt stolfästet tätades med varv efter varv av bitumenremsor som värmdes fast.
Fäste för draperierna
Vi har flera draperier i bussen för att skärma av sovplatser. Draperierna hänger i skenor som jag borrat hål i och skruvat upp i masonittaket med plåtskruv. Ett problem är att skenorna är spikraka och taket är böjt, ett annat problem är att det flera gånger per dag så dras det i draperierna, och ibland lite aggressivt också beroende på situation. Skruvarna tenderar alltså att släppa från den spröda masoniten. Nu beslöt vi oss för att limma fast skenorna med PL200. För att lyckas med det krävs att skenorna ligger dikt an mot taket. Jag testade att forma en skena med händerna, och till min stora förvåning var det ganska lätt. Forma, testa, forma, testa, forma, limma! Jag visar ett exempel:
Tillbaka till ljudisoleringen:
För många år sedan gjorde vi en Quick-fix och lade heltäckningsmattor över de heltäckningsmattor som gamla ägaren limmat. Nu ska det göras ordentligt. Bitumen-mattorna ska ju sitta närmast plåten, så allt gammalt måste väck. När jag slitit bort vår heltäckningsmatta och förra ägarens heltäckningsmatta så hittade jag en fin plåtskylt med växlingslägena. Vi får se om den går att göra snygg och skruva upp någonstans. Jag gillar ju dessa gamla skyltar i metall, som andas kvalité jämfört med fladdriga foliedekaler.
Dessutom var den skruvad, med fyra fina plåtskruv. Som du ser har jag lyckats lossa de två övre, men efter mycket lirkande och åtta svordomar lyckades jag även lossa de undre. Men det fanns ändå en viss glädje i slitet, de som tillverkade bussen tog inte en remsa dubbelhäftande tejp och tryckte dit skylten, nej, de borrade fyra hål och skruvade fast den med fyra skruv. På den tiden fanns det ingen detalj som var för liten för att inte utföras med omsorg. Nej, allt var inte bättre förr men...
Tänk om italienaren/Jugoslaven/Svensken som skruvade dit plattan 1963 funderade på vem som kommer att skruva bort den någon gång i framtiden, och 52 år senare funderar jag på vem som skruvade dit den? Hm, det får vi aldrig reda på.
För många år sedan gjorde vi en Quick-fix och lade heltäckningsmattor över de heltäckningsmattor som gamla ägaren limmat. Nu ska det göras ordentligt. Bitumen-mattorna ska ju sitta närmast plåten, så allt gammalt måste väck. När jag slitit bort vår heltäckningsmatta och förra ägarens heltäckningsmatta så hittade jag en fin plåtskylt med växlingslägena. Vi får se om den går att göra snygg och skruva upp någonstans. Jag gillar ju dessa gamla skyltar i metall, som andas kvalité jämfört med fladdriga foliedekaler.
Dessutom var den skruvad, med fyra fina plåtskruv. Som du ser har jag lyckats lossa de två övre, men efter mycket lirkande och åtta svordomar lyckades jag även lossa de undre. Men det fanns ändå en viss glädje i slitet, de som tillverkade bussen tog inte en remsa dubbelhäftande tejp och tryckte dit skylten, nej, de borrade fyra hål och skruvade fast den med fyra skruv. På den tiden fanns det ingen detalj som var för liten för att inte utföras med omsorg. Nej, allt var inte bättre förr men...
Tänk om italienaren/Jugoslaven/Svensken som skruvade dit plattan 1963 funderade på vem som kommer att skruva bort den någon gång i framtiden, och 52 år senare funderar jag på vem som skruvade dit den? Hm, det får vi aldrig reda på.
Med heltäckningsmattor och skylt bort kan arbetet med bitumenplattorna fortsätta:
Nu är det dags att ta itu med värmepaketet, det fula bruna plåtskåpet du ser till vänster
Under locket så kläs plåtskåpet med ljudisolering, och utanpå kläs skåpet med bitumenmatta. Har inte bestämt mig än om den mattan (som är ganska snygg med sitt mönster) ska bli det slutgiltiga ytskiktet, eller om någon form av matta ska limmas på ovanpå. Hållaren till spritburken lackas svart för att bättre smälta in. Eller vadå smälta in? Generalplanen är ju att ha en tung gummimatta hängande framför hela fronten så den hade lika gärna kunnat varit gul?
Ja, vi får väl se längre fram vad som händer och hur det blir, jag är lika spänd som du! |
Sedan kommer vi till manöverpanelerna, vars bruna färg jag inte gillar. Det är dock inte så enkelt att bara blåsta på färg, då panelerna har fina metallskyltar. Ett annat bryderi jag har är vilken färg de ska ha. Nu har jag ju kört svart ganska genomgående så jag beslutar att fortsätta på den linjen. Det är diskret och gör förhoppningsvis att allt flyter ihop. Jag sprutar även värmerören och rören för tryckluft svarta. Även elementet vid förarplatsen får sig en omgång svart. Framsidan av elementet är redan klätt med bitumen, Tyvärr går inte skyltarna att ta bort så jag får maskera dem istället.
Nu är det dags att klä säkringsluckan med folie. Då är det tur att man har en fru som varit i foliebranschen, först måttar hon med luckan över folien. Sedan börjar hon skrapa dit folien med en mjuk skrapa, som du ser så lämnar hon kvar skyddspapperet som hon allteftersom drar bort. Skruvskallarna som håller säkringshållaren på insidan värmer hon folien för att få den så tight som möjligt. Värmepistolen ska vara på lägsta effekt, man ska kunna ha fingrarna emellan enligt denna expert.
Slutresultatet blev jättebra, och som du ser så har jag lackat värmereglaget rött, och vredet för vindrutetorkarna silver.
Passade på att skruva loss klockan för "plinget" också och putsa upp den.
Passade på att skruva loss klockan för "plinget" också och putsa upp den.
Därefter är det dags att isolera lådan för sittplatsen bakom förarstolen: (där du också ser det andra rödlackade värmereglaget)
En konstig manick som var märkt VDO lade jag upp en bild på hos Husbussens Vänner, och fick direkt svar att det var en kilometerräknare, med rekommendation att montera bort, då den är förbunden med hastighetsmätarwiren via en snäckväxel som kan krångla. Så kilometerräknaren åkte ut och wiren får jag ta itu med senare.
En konstig manick som var märkt VDO lade jag upp en bild på hos Husbussens Vänner, och fick direkt svar att det var en kilometerräknare, med rekommendation att montera bort, då den är förbunden med hastighetsmätarwiren via en snäckväxel som kan krångla. Så kilometerräknaren åkte ut och wiren får jag ta itu med senare.
Nu är det dags för nästa steg av ljudisolering av handbromsen. Tanken är att det ska vara dubbla damasker, och här kommer den första på plats, en arm från en vinterkappa. Nästa steg ska bli en skinnärm likt växelspaken.
Ett problem med att konstruera en "gardin" av gummimattan är att hitta formen för motorhuven. Jag använde en ståltråd som jag vek över huven och mot värmepaketet respektive instrumenthuset, sedan klippte jag ungefär efter ståltråden:. Därefter var det bara att skruva upp mattan. Den skruvades på utsidan eftersom den ändå kommer att skymmas av bordet:
Hörnen fick också sina gummigardiner. Betydligt lättare eftersom det var mindre bitar.
Vi avslutar kvällen med motorhuven. Konstigt nog så fäste inte den svarta värstingtejpen som jag hade, så jag har provat med alla lösningars moder: PL200, det visar sig väl i morgon om det håller.
Morgonen gryr och fåglarna kvittrar. Efter 800 koppar kaffe är jag mogen att gå ut till bussen och fortsätta projekt ljudisolering.
Jag börjar med den upphöjda kanten mot fronten, som får den självhäftande Biltema-mattan monterad. Det tvådelade motorhuvstäcket verkar fortfarande hålla ihop med hjälp av PL 200. Är tvungen att ta bort ena delen för att komma åt kanten. Den konstiga glipan som inte har bitumenmatta är där det satt en slags tröskel, som jag beslutade att ta bort. Får fixa med mera bitumen där senare.
Jag börjar med den upphöjda kanten mot fronten, som får den självhäftande Biltema-mattan monterad. Det tvådelade motorhuvstäcket verkar fortfarande hålla ihop med hjälp av PL 200. Är tvungen att ta bort ena delen för att komma åt kanten. Den konstiga glipan som inte har bitumenmatta är där det satt en slags tröskel, som jag beslutade att ta bort. Får fixa med mera bitumen där senare.
När allt detta är klart är det dags för Biltemas filtliknande ljuddämpning. Eftersom även hjulhuset ska kläs in blir det lite klippande och passande som förseglas med silvertejp. Som du ser har även höger hjulhus fått en omgång bitumen.
Äntligen dags för det (näst) sista skiktet. Den tunga gummimattan från Jula. Samma sak som med filtmattan, den måste klippas och limmas över hjulhuset. Som jag nämnde går den inte att tejpa så lite PL 200 får fixa att de klippta flärparna hålls nere.
Även väggen på förarsidan ska ha sin rymdfolie:
Det går mer material än man tror, idag har jag varit på Biltema och köpt ytterligare en filtmatta, och Swedol för fem nya bitumenplattor. Nu är det dags att lägga filtmatta på förarsidan.
Som du ser så har även handbromsen fått en ärm på sig. Vad gäller filtmattan så är det ju betydligt krångligare jämfört med andra sidan. Där var det ju bara att rulla ut hela mattan, klippa i vecken och sedan var det i princip klart. Här finns stol, pedaler, växelspak, handbroms och rattstång, vilket gör det betydligt krångligare. Jag tycker att det är lättare att jobba med mindre bitar då. För att inte få sämre isolering lägger jag mattorna omlott och tejpar dem. Man får klippa en del lustiga mönster för att få passning. Bilderna är klickbara: (i ytterkanterna på varje bild finns pilar så du kan bläddra framåt och bakåt)
Äntligen är det dags för gummimattan på förarsidan. Jag börjar med torpedväggen bakom pedalerna, med en lagom stor bit som skruvas fast i väggen med svart montageskruv. (samma skruv jag använde till gummimattorna som hänger)
Nu är det bara att köra på. Samma metod som filtmattan, breda delar tvärs över. Eftersom mattan varit rullad så viker kanterna upp sig. Lite irriterande.
För att klä väggen på passagerarsidan med laminat, hade jag diffusa tankar om att först passa till bitarna, sedan plocka ner och limma ihop dem, för att sedan limma upp den hela skivan mot väggen.
"Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta". Jag beskrev ungefär hur jag hade tänkt mig för frun, och vi satte igång att såga till och passa ihop de olika laminatbitarna. Tanken var alltså att sätta ihop laminaten så att det passade perfekt mot väggen, plocka ner och limma ihop dem. Jag ska inte trötta dig med antalsuppgifter på hur många gånger vi försökte, jag visar istället resultatet av sista försöket innan vi gav upp:
"Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta". Jag beskrev ungefär hur jag hade tänkt mig för frun, och vi satte igång att såga till och passa ihop de olika laminatbitarna. Tanken var alltså att sätta ihop laminaten så att det passade perfekt mot väggen, plocka ner och limma ihop dem. Jag ska inte trötta dig med antalsuppgifter på hur många gånger vi försökte, jag visar istället resultatet av sista försöket innan vi gav upp:
Till råga på allt så har jag upptäckt att inte ens PL200 klarar att limma den förbannade gummimattan! Limningarna släpper. Midsommarafton 2015 håller alltså på att utvecklas till den sämsta midsommaraftonen NÅGONSIN! Det är dålig stämning i bussen. Något radikalt behöver göras. Självförtroendet behöver stärkas. Jag måste ta itu med en enklare uppgift, göra något som jag vet jag gör bra och klarar av. Jag tar ett glas vin till.
Vinet släpper loss kreativiteten. Ibland när man fastnar i en tankeloop kan man försöka tänka tvärtom. Vända på steken, se problemet från andra sidan. Jag får en brilliant idé; jag struntar i passagerarsidan så länge, och ger mig på andra sidan. Och se, det går mycket bättre:
Vinet släpper loss kreativiteten. Ibland när man fastnar i en tankeloop kan man försöka tänka tvärtom. Vända på steken, se problemet från andra sidan. Jag får en brilliant idé; jag struntar i passagerarsidan så länge, och ger mig på andra sidan. Och se, det går mycket bättre:
Den goda stämningen återvänder. Självförtroendet knackar på och jag hälsar välkommen tillbaka. Som du ser i folien till höger så reflekteras midsommarsolens sista bleka strålar innan den sjunker ner i väster. Just den biten som återspeglar solen ska panelas innan vi lägger denna afton till handlingarna. Det gäller att passa på när man har flödet och självförtroendet. De sista bitarna går som en dans. Mörkret sänker sig och aftonen avslutas med en god whisky där jag sitter och beundrar panelen på motsatta sidan. Det finns uppenbarligen inga panelhönor här i kväll.
Midsommardag och nya möjligheter. Funderade en del på hur jag ska hantera gummimattorna som inte går att limma. Kan man möjligen popnita ihop eländet? Vill minnas att jag köpte extralånga popnit för längesedan, till vad har jag glömt. Mycket riktigt, i garagets avdelning för popnit hittar jag en påse extralånga sådana.
Jag testar på huvtäckningen, och se, det funkar faktiskt att nita ihop mattorna. Men om man ska hantera mattan får man nog ta det lite vackert eftersom de kan vara lite sköra.
Jag testar på huvtäckningen, och se, det funkar faktiskt att nita ihop mattorna. Men om man ska hantera mattan får man nog ta det lite vackert eftersom de kan vara lite sköra.
Ok, nu går det inte att ducka för hat-väggen längre, vi måste tillbaka och möta våra demoner. Beslutar att dela upp väggen i två delar, och då går det som en dans. För att få till rundningarna som följer fönstret fick vi leta länge i kökslådorna innan vi hittade en skål med samma kurvböj.
Nu börjar ett jättespännande jobb. Som du läste 2,8 meter längre upp så vill vi ha en soffasäng, Det vill säga en soffa som man kan ligga i. Efter mycket vånda bestämmer vi oss för att slakta en av våra fina skinnsoffor. Eftersom den tjänstgjort som säng både till oss och till våra gäster vet vi att den fungerar. Vi tänker oss att bygga en ram av 45x45 som vi sedan skruvar plyfa på för att lägga ut kuddarna på. Den fjäderförsedda botten på soffan är betydligt finare, och vi skruvar isär hela paketet för att se om vi kan använda den befintliga ramen.
Det verkar funka, men hjulhuset ställer till det, så vi får såga ut för det, annars blir soffan för hög. Den tunna kanten förstärks med en metallskena som skruvas fast med rejält överlapp. |
Vi gör en provisorisk test och det verkar funka. Vi behöver dock ben till soffan. Ett armstöd vore också bra, men det befintliga armstödet funkar inte eftersom det är för kort och för brett. (på grund av ryggstödet som inte längre finns)
Då vänder vi armstödet på högkant och det blir perfekt. Tyvärr saknas skinnbeklädnad, men vi har ju det andra armstödet att ta av. Vi får se vad som händer.
Då vänder vi armstödet på högkant och det blir perfekt. Tyvärr saknas skinnbeklädnad, men vi har ju det andra armstödet att ta av. Vi får se vad som händer.
Mätte från soffans underkant till golv, och det var tio centimeter, ilade in till Classe O och köpte fyra stycken justerbara snygga ben som skruvades fast:
Den som är lite smart funderar genast över två saker, tio centimeter är väl från soffans frontdel, som går ner ytterligare fem centimeter från ramen? För det andra, om man sitter fyra nittiokilos-personer i soffan blir det ju 355 kg typ (matte är inte min starka sida) och hur ska dessa klena små ben klara detta?
Suck! Gör om och gör rätt!
Sågar till grova 90x90 som ben istället, nu gör vi dom 15 cm istället för 10. När vi testar hänger benen fortfarande någon centimeter i luften. Samma luft som går ur en när man håller på. Förbannat!
Det är alltså hjulhuset som sätter höjden, och benen på respektive sida om hjulhuset måste matcha.
Nya tag, skarvar i på varje ben och skruvar och limmar så det ska hålla, och eftersom jag klär benen i folie så syns det inte:
Suck! Gör om och gör rätt!
Sågar till grova 90x90 som ben istället, nu gör vi dom 15 cm istället för 10. När vi testar hänger benen fortfarande någon centimeter i luften. Samma luft som går ur en när man håller på. Förbannat!
Det är alltså hjulhuset som sätter höjden, och benen på respektive sida om hjulhuset måste matcha.
Nya tag, skarvar i på varje ben och skruvar och limmar så det ska hålla, och eftersom jag klär benen i folie så syns det inte:
Skruvade fast benen i golvet med svartlackade vinkeljärn. (ja, benet som går ner i golvet är betydligt längre än de andra) Som du ser så har även armstödet kommit på plats. Eftersom vänster högtalare var inbyggd i gamla soffan så måste vi ha nytt ljud. Som tur var så hade jag ett par Revox Studio i samma Ohm som bilhögtalarna (4) så soffhögtalaren ersattes med en sådan som du ser skymta under soffan. Ja, det är snudd på helgerån att använda en sådan klassiker till bussljud, men eftersom de inte används längre och jag inte haft hjärta att slänga dem trots hårda påtryckningar så blev detta en bra lösning. Dessutom kan jag motivera att ha kvar den andra högtalaren som "reservhögtalare".
Skarven i väggen avdelas med en list.
Skarven i väggen avdelas med en list.
Vi dividerade länge om vi skulle ha laminat eller matta i fronten. Matta vann. Den är betydligt lättare att lägga, blänker inte i solen, och saker ligger still och glider inte runt när man kör.
|
Det här är ju inte riktigt min grej, så jag överlämnar jobbet med varm hand till Drottningen av Mattknivar, som med säker hand skär in mattan. Just nu funderar vi på om den ska få ligga lös eller om den ska limmas.
|
Nu iväg till Byggmax och inhandla bord. Eftersom soffan är betydligt längre än den gamla behöver vi ett längre bord också. För att underlätta inpassage så rundas bordet i ytterkant.
Sedan betsar vi med black valnut. Två runda hål görs med dosfräsen för kaffekoppar, vatten eller vad-du-vill, som används under färd. |
Tre omgångar bets krävdes innan skivan fick rätt kulör.
Medan betsen torkar så skruvar jag upp LED-lamporna från Biltema, som jag monterade ner på grund av den nya väggbeklädnaden. Det var ett hemskt jobb att montera dem för några år sedan, och nu, när mina fingrar blivit tjockare och synen sämre så var det ett vidrigt arbete. Hur kan man göra så här dumma konstruktioner? Barnarbete är ju förbjudet, och hela paketet är ju gjort för barnahänder.
Jag gissar att du knappt ser skruven mellan mina fingrar, för så var det för mig! Om den är svår att se så kan du tänka dig hur den är att hantera, pilla in i ett litet hål och därefter skruva den också. Det måste vara en förkrymt ingenjör med pyttesmå händer som kom på detta! |
Medan lacken torkar så skruvas fästena till bordet upp. Ett vattenpass säkerställer att det blir någorlunda i våg.
Trassel, trök, och nya idéer!
Den här lacken har vi använt flera gånger, till fönsterbrädor, hyllor med mera. Alltid med gott resultat. Men till bordet funkar det inte. Jag vet inte om det är för varmt, så att lacken torkar för snabbt, eller vad det är, men det blir ränder efter lackpenseln. Tråkigt, en dag till spillo med ett icke godkänt resultat. Ok, då kom vi till den punkt när det är dags att avsluta nuvarande spår och börja om på ny kula! Fram med slipen och ta bort all lack. (förbannatförbannatförbannat!)
|
Ok, vi ger upp lackspåret och köper hårdvax istället, i förhoppningen att det blir bättre. Första strykningen kändes sisådär, med en del noppor.
Kan bordet ha en förbannelse vilande över sig från någon timmerman som dött en tragisk död på grund av träet som bordet är gjort utav? Han kanske fick en gren i ögonen som gjorde honom blind och om han inte får uppleva skönhet ska ingen annan få göra det heller? |
För att få gummimattan att ligga still på motorhuven skär jag fram rattarna som huven skruvas fast med. Konstaterar samtidigt att mattan inte funkar att popnita, ska man klara det måste man ha en bricka på baksidan som håller emot. Tar istället en håltång och gör hål i mattorna och knyter ihop dem som en sko.
|
Under bordet så tänker vi oss ett "underbord", där man kan ha saker liggande och där man kan lägga upp fötterna när man sitter. Det blir en sväng till den lokala trähandlaren för inköp av en plyfaskiva, hörnlist och en tub PL200. Över sjuhundra kronor gick kalaset på, men det är bara att bita i det sura äpplet. Hade jag kostat på mig två mil tur och retur hade jag säkert fått det mycket billigare på Byggmax, men då måste man ta fyra liter bensin med i kalkylen. Chevan dricker bensin som husse dricker öl..
Planen är alltså att ha en skiva klädd med hörnlister, där insidan av listen har hängande heltäckningsmatta som täcker huven.
Nåväl, bara att sätta igång, motorhuven är en likbent parallelltrapets med den bredaste änden mot fronten. Jag gör ett uttag så man får i låg-ettan också. Själva såglinjerna är inte jättenoga då det ska på lister.
Planen är alltså att ha en skiva klädd med hörnlister, där insidan av listen har hängande heltäckningsmatta som täcker huven.
Nåväl, bara att sätta igång, motorhuven är en likbent parallelltrapets med den bredaste änden mot fronten. Jag gör ett uttag så man får i låg-ettan också. Själva såglinjerna är inte jättenoga då det ska på lister.
Nåväl, det lyckas till slut, och hörnen blir godkända. Listerna betsas och innerdelen kläs med grå heltäckningsmatta som limmas med PL200.
Jag måste erkänna att jag blev ganska nöjd med underbordet. Trots vinklar som måste sågas i 43 grader så blev det tajt och snygga hörn. Mattan som limmades i mitten smiter åt snyggt mot listerna och den ligger plant mot underlaget. Nu återstår att klä den i kjolar som ska täcka motorhuven. Tanken är att det ska vara samma grå heltäckningsmatta som ligger ovanpå.
Vi klipper till den största biten och provar tillsammans med underbordet. Det blir inte bra. Mattan är för styv och formar sig inte snyggt utefter huven. Vi behöver ett mjukare material.
Plötsligt kommer vi på att vi har läder över från soffslakten! Lädret är betydligt mjukare än matten och borde forma sig lättare över huven jämfört med en halvstyv heltäckningsmatta.
Innan vi lägger ut underbordet så draperar vi lädret över motorhuven.
Vi klipper till den största biten och provar tillsammans med underbordet. Det blir inte bra. Mattan är för styv och formar sig inte snyggt utefter huven. Vi behöver ett mjukare material.
Plötsligt kommer vi på att vi har läder över från soffslakten! Lädret är betydligt mjukare än matten och borde forma sig lättare över huven jämfört med en halvstyv heltäckningsmatta.
Innan vi lägger ut underbordet så draperar vi lädret över motorhuven.
Det tar emot att erkänna, men det här ser mycket bättre ut än underbordet som tog en dag att konstruera och 700 kr.
Känslan är väl lite ambivalent, vi har hittat den lösning som ser absolut bäst ut, men jag har lagt ner många timmar helt i onödan. Mitt lilla underbord blev ju dessutom ganska snyggt. Inte lika snyggt som läderalternativet, men ändå...
Med en halvkvävd snyftning ställer jag undan bordet och vi börjar jobba med den nya lösningen.
In med motorhuven i garaget och så börjar vi klippa till skinnet. Eftersom huven är rundad så krävs det en del tankemöda, och det trista är att vi har inget mer skinn, så det måste bli rätt i första försöket. Vi klipper och limmar med PL200.
Känslan är väl lite ambivalent, vi har hittat den lösning som ser absolut bäst ut, men jag har lagt ner många timmar helt i onödan. Mitt lilla underbord blev ju dessutom ganska snyggt. Inte lika snyggt som läderalternativet, men ändå...
Med en halvkvävd snyftning ställer jag undan bordet och vi börjar jobba med den nya lösningen.
In med motorhuven i garaget och så börjar vi klippa till skinnet. Eftersom huven är rundad så krävs det en del tankemöda, och det trista är att vi har inget mer skinn, så det måste bli rätt i första försöket. Vi klipper och limmar med PL200.
Slutresultatet blir nästan över förväntan. Det ser riktigt bra ut. Högst upp på huven lade vi en extratjock ljudisoleringsmatta så att det blir skönt att vila fötterna där. På bilden har vi även börjat klippa till heltäckningsmattan som ska ligga där:
Med bordet på plats så blev det en trivsam plats att sitta på. Riktigt bra ljud också men Revoxhögtalaren var död. Fick börja riva kring stereon och söka mig fram var felet låg. Efter en del tragglande så visade det sig att kabeln genar lite vid vindrutan, och när vi skar in heltäckningsmattan där så skar vi av kabeln. Ja, ja, efter en skarv så låter det bättre än någonsin. Stereon har dessutom Bluetooth så att man kan lyssna på sin favoritlista i Spotify när man känner för det. Sittpuffen som jag glad i hågen köpte för att ha något "piffigt" i vårt nya rum blev dock bannlyst av den bättre hälften, och står nu i uterummet och skäms i alla sina färger.
Då bockar vi av insidan och vänder oss in och ut mot utsidan: Nu ska instegsbrunnen isoleras. Den fungerar ju mer eller mindre som en megafon upp till själva kupén. Men först måste dryga femtio års avlagringar skrapas bort. Med stålborste och tålamod går det framåt. Därefter ska de självklistrande mattorna dit. Men det blir bra och skarvarna förseglas med vävtejp.
Så kom vi då äntligen iväg efter det sedvanliga oljebytet. Gjorde ljudisoleringen stor skillnad? Ja, ganska stor skillnad, men det är långt ifrån personbil. Däremot en lustig upptäckt är att bussen nu på fullgas gör kring 85 km/h, så släpper man runt 10% på gasen så lunkar vi kring 80, men ljudet minskar med 47%, (en uppskattning) så vi har faktiskt lyssnat på radio, om än vid hög volym. Jag har en känsla av att det är de täta oljebytena som "renat" motorn och som gör att den går bättre och bättre för varje år. Självfallet så har byte till nya spridare och renovering av pumpen spelat största rollen, och de börjar bli inkörda nu. Men min övertygelse är att oljebytena också spelat roll eftersom oljan varit svart vid bytet trots några futtiga hundratals mil, så ett antal föroreningar har följt med ut vid varje byte hoppas jag.
Vi kom i bås på Färnebofjärdens camping, en jättemysig och familjär camping som drivs av en trevlig (tysk gissar jag) familj. Man kunde hyra kanot eller båt, med eller utan motor, och vi hyrde till barnen så de fick ut och fiska. Tyvärr står fortfarande fiskeröken kvar i sin kartong...
Det var rent och snyggt överallt och vår känsla var att de ville verkligen att vi skulle trivas på deras camping.
Den här sidan handlar om VÅR buss naturligtvis, men jag kan inte undanhålla er våra vänners husbuss, och här nedanför ser du när de kommer på besök på Färnebofjärdens camping.
Det var rent och snyggt överallt och vår känsla var att de ville verkligen att vi skulle trivas på deras camping.
Den här sidan handlar om VÅR buss naturligtvis, men jag kan inte undanhålla er våra vänners husbuss, och här nedanför ser du när de kommer på besök på Färnebofjärdens camping.
Micke, som har inrett bussen är en tusenkonstnär, tyvärr har jag inga bilder från insidan, men kolla på utsidan. Av allsköns bråte från Jula och Biltema har han skapat ett uterum, med svängbart utekök inbyggt i en av bagageluckorna. Ledbelysning, rinnande vatten, vask, ugn, gasolanslutning för grill, ingenting saknas.
Istället för att få mindervärdighetskomplex blev jag inspirerad. Vi kanske också borde montera en markis från Jula med ledbelysning? Det otroliga uteköket som syns dåligt i bilden kan vi inte göra, men kul att se hur andra tänker och har idéer.
Istället för att få mindervärdighetskomplex blev jag inspirerad. Vi kanske också borde montera en markis från Jula med ledbelysning? Det otroliga uteköket som syns dåligt i bilden kan vi inte göra, men kul att se hur andra tänker och har idéer.
Efter en natt på en camping som hade de absolut finaste duschrum vi någonsin sett, men där inte känslan infann sig så drog vi vidare till Bergafjärdens camping. Här har vi varit förut, och det är ett fint ställe tycker vi. Jättetrevlig personal och en prisvärd restaurang som vi besökte en kväll med goda vänner när vi tröttnat på att grilla. (deras stekta strömming var superb)
Långliggarna verkade vara trevliga människor som glatt hejade på oss utsocknes.
Fin sandstrand som synes på bilden!
Långliggarna verkade vara trevliga människor som glatt hejade på oss utsocknes.
Fin sandstrand som synes på bilden!
Nu styr vi kosan till Malnbadens camping. Också en mysig camping med mycket trevlig personal. (familj?) På grund av det myckna regnandet som varit så vågade de inte ställa oss på gräsytorna så vi hamnade på en hårdgjord yta (gammal utfart?) som lutade lite väl mycket. Vi är alla olika känsliga men känsligast av alla är jag, som vill ha bussen i absolut våg. Sämsta alternativet är som på bilden, att bussen lutar bakåt, för då är fötterna lite högre än huvudet, vilket gör att man drömmer väldigt konstiga drömmar. Men som sagt, i övrigt en väldigt trevlig och välskött camping. Efter att ha sett bilder från våra vänner som stannade kvar tills skyfallen kom, vilket vi också skulle gjort om vi fått en bättre plats, så är vi tacksamma för den plats vi fick. Vattnet stod decimeterhögt på sina ställen på gräsmattan och det vete fåglarna om vi klarat det med våra nio ton. Som du ser så är nytt för i år att en liten moped är med. Tanken är att den ska bli två, bara vi svetsat till ett vettigt mopedställ där bak!
Med en del gamla och en del nyfunna vänner så testades den nya samvarodelen. Det visade sig att vi klarar åtta vuxna utan större problem.
Även ljudanläggningen höll måttet för lite tyngre Rock'nRoll!
Efter hot från SMHI att den vanliga svenska sommaren var på väg med 14 grader och regn vände vi hemåt!
Även ljudanläggningen höll måttet för lite tyngre Rock'nRoll!
Efter hot från SMHI att den vanliga svenska sommaren var på väg med 14 grader och regn vände vi hemåt!
Väl hemma bestämde jag mig för att göra ett försök att få bränslemätaren att fungera. Den har inte fungerat på 12 år, och det har inte spelat någon större roll tycker jag. Vi har tankat ungefär var 50:e mil, och då har man en säkerhetsmarginal på dryga 20 mil. På ett ungefär så vet man ju hur långt man kör mellan olika orter. Men, det vore ju kul om mätaren fungerade, och jag har sett några lösa sladdar hänga från tanken, och en ensam sladd framifrån. Sonen får sätta sig i förarsätet och glo på tankmätaren som omväxling mot iPhonen, och jag testar olika alternativ liggandes under bussen. Plötsligt när jag testar röd sladd mot grå sladd så får jag en droppe diesel i pannan. Reaktionen blir ungefär: - Eh? Va??
Jag känner på returledningen från dieselpumpen och den är blöt. Men gummislangen är hur mjuk och fin som helst. Med en kraftansträngning tränger mina falukorvsliknande fingrar in mellan bussgolvet och dieseltanken, och med nageln känner jag att något inte är helt ok i den sista böjen där slang möter tank. Ett enkelt och snabbt jobb, men konstigt att en slang som är så mjuk och fin där man kommer åt, kan ha torrsprickor där man inte ser.
Bifogar en bild på eländet!
Jag känner på returledningen från dieselpumpen och den är blöt. Men gummislangen är hur mjuk och fin som helst. Med en kraftansträngning tränger mina falukorvsliknande fingrar in mellan bussgolvet och dieseltanken, och med nageln känner jag att något inte är helt ok i den sista böjen där slang möter tank. Ett enkelt och snabbt jobb, men konstigt att en slang som är så mjuk och fin där man kommer åt, kan ha torrsprickor där man inte ser.
Bifogar en bild på eländet!
Så är det dags för en tripp igen, denna gång håller vi oss inom mälardalen (Västerås mälarcamp) och träffar släkt och vänner från Gävle. Trevlig camping där man kan ta färja in till Västerås för shopping och mat. Allting var jättetrevligt förutom vädret som stundtals var uselt, samt att backväxeln var svår att få i vid några tillfällen.
Väl hemma igen så måste jag kolla det där med backväxeln. Upp med bussen på klossar igen:
Väl hemma igen så måste jag kolla det där med backväxeln. Upp med bussen på klossar igen:
Genom att under bussen följa växelspakens resa från förarplats till växellåda hittar jag en justeringshylsa, och när jag känner på muttrarna så är de inte ordentligt åtdragna. Drar åt muttrarna. Till höger ser du växellådan och växelspaken kommer via ett växelhus längre fram från vänster. Vänster är alltså framåt och höger bakåt:
Eftersom jag inte gjorde någon justering är naturligtvis backen fortfarande svår att få i. Lossar bultarna och justerar. Testar. Backen går i som en dröm. Testar växeln på motsatt sida, som är lågettan, vilken naturligtvis inte går i! Känsliga grejer det här tydligen, justerar tillbaka liiite liiite, och se, nu funkar allt.
Jag gissar att det inte blir så mycket mera arbete under 2015, så jag bjuder på några bilder istället:
Den gamla lilla kaffebryggaren gick sönder, så vi köpte en större. Man får ofta oväntat besök i den här gamla bussen. Tyvärr fick inte nya bryggaren plats ovanpå hyllan, så vi flyttade ner bryggaren och flyttade upp hyllan som begåvades med lister som skjuter upp några millimeter så att grejerna står kvar.
Som du ser så säkras bryggaren under färd med en ministropp.