Vi fortsätter med soffan:
Det blev konstigt med den ensamma lilla rörisoleringen, och ganska svårt att få snyggt, så jag skar till några mindre rörisoleringar som limmades fast, och som sedan tejpades hårt med alla lösningars moder; SILVERTEJP! När tyget sedan är på plats och häftat så tappar silvertejpen en del av sin funktion, men den utjämnar dalarna och topparna mellan rörisoleringarna.
Den stora utmaningen blev hörnet på armstödet, och målsättningen att göra allt i ett stycke fick vi släppa. Vi fick dela upp det hela i ett över- och understycke och göra en vik-kant en bit ner. Överflödigt tyg viktes ner över respektive kant.
Men för att vara fullständiga amatörer så blev det över förväntan. En tapetserare eller sadelmakare skulle dock förmodligen kräkas eller skratta..
Eftersom vi har tyg över så tyckte vi det skulle vara skönt att få ett insynsskydd under soffan, där brandsläckare, första förband, fotostativ och andra "sällan-prylar" förvaras.
Men för att vara fullständiga amatörer så blev det över förväntan. En tapetserare eller sadelmakare skulle dock förmodligen kräkas eller skratta..
Eftersom vi har tyg över så tyckte vi det skulle vara skönt att få ett insynsskydd under soffan, där brandsläckare, första förband, fotostativ och andra "sällan-prylar" förvaras.
Dessutom måste vi fundera på hur vi ska få tyget att sitta fast rejält i soffan. Tidigare tankar om lister i skarven till sofftyget har vi släppt då vi är rädda att det blir lite klumpigt. Valet föll på dekorationsspik. Banka dit dekorationsspiken, och häfta fast det tillklippta fronttyget till soffan och vi kan gå tillbaka till dörren..
PREMIÄRDAGS. Jag sätter mig bakom symaskinen för att sy dörrskyddet. Hur svårt kan det vara? Jag sydde ju en stor groda i syslöjden 1973. Här är det bara en lång och rak söm!
Redan efter 8 cm (182 cm kvar) så smyger sig tvivlet på, var det verkligen jag som sydde ihop grodhalvorna 1973, eller var det min fröken som gjorde det? Smärtsamma minnen tränger sig på, hur alla skulle virka en grytlapp, men hur jag än virkade så blev jag liksom aldrig klar. Tur i oturen att jag valt ett gult garn, som raskt kunde transformeras till en tubformad gul liten hamster med små bruna träkulor till ögon. Min mamma såg nog lite ledsen ut när jag kom hem med den lilla tuben och förklarade att jag hade virkat en hamster. Grodan som jag bar hem något år senare tyckte hon däremot var väldigt fin. Gul på undersidan och blå på översidan. Men var det jag som sydde ihop halvorna? Den gula hamstern tränger sig på. Försök nu själv att låta bli att tänka på en gul, tubformad liten hamster, klarar du det? Nej inte jag heller.
Tyget, överlappningen, jag och symaskinen drar alla åt olika håll under hamsterns förbannelse, och resultatet blir därefter. Inte ens min fru kunde hålla färgen och säga "men Gud vad fint!" när jag visade upp nedanstående söm. Hamsterns förbannelse!
Tyget, överlappningen, jag och symaskinen drar alla åt olika håll under hamsterns förbannelse, och resultatet blir därefter. Inte ens min fru kunde hålla färgen och säga "men Gud vad fint!" när jag visade upp nedanstående söm. Hamsterns förbannelse!
Någon med målade naglar, som aldrig virkat en tubhamster tar över och det går genast lite bättre. Men inte heeelt smärtfritt, he he.
Men innan vi sätter på dörrskyddet så skulle man vilja ha en tätning mellan dörrhalvorna. Jag hade tänkt mig två slangbitar som klämdes in i respektive dörrhalva i skårorna, men nej- Var de tillräckligt stora för att sitta fast så blev de för stora när man försökte stänga. Provade med en halv bit rörisolering och den satt som en smäck i ena dörrhalvan, och går dessutom in i den andra dörrhalvan när man stänger dörren. "Heureka" (jag har funnit det) som Arkimedes lär ha utbrustit när han kom på vad vi kallar "Arkimedes princip". Han tog ett bad i sitt till brädden fyllda badkar, och när han klev i svämmade karet över. Han kom då på att den del av kroppen som nedsänktes i vatten var motsvarande den volym som svämmade över kanten. Det sägs att han därefter sprang ut naken på gatan och skrek "HEUREKA, HEUREKA!!"
Själv avhöll jag mig från att springa ut naken, som svensk medelålders man knöt jag den vänstra näven och väste ett "Yeesss!"
Kolla själv vad snyggt den övre delen av rörisoleingen passar in i dörrhalvan, och ger en bulle som går in i den andra dörren:
Själv avhöll jag mig från att springa ut naken, som svensk medelålders man knöt jag den vänstra näven och väste ett "Yeesss!"
Kolla själv vad snyggt den övre delen av rörisoleingen passar in i dörrhalvan, och ger en bulle som går in i den andra dörren:
Efter lite pyssel så var det klart. Vi tycker det blev en stor förbättring jämfört gamla trasiga skyddet. Dessutom när man stänger dörren så ser det bra ut, både med klämskyddet och skivan bakom dörren.
Hm, en del kanske noterat den försämrade bildkvalitén, och det är den förbannade iPhonens fel. Jag har alltså börjat använda den istället för systemkameran för att ta bilder, eftersom det är så himla enkelt.
Den 25 augusti besiktigades bussen, och som vanligt gick det geschwint. Passade på att springa ner i smörjgropen och glo lite under och allt såg bra ut, förutom att det var lite olja under motor/växellåda. Inte så att besiktningen hade några synpunkter, men det är väldigt irriterande, jag trodde det var fixat. Försökte se varifrån oljan kommer men det är omöjligt, det är liksom lite allmänt kladd.
Innan vi ställer bussen i vinteride så gjorde jag en sista uppdatering, som jag tänkt på länge. En batteriomkopplare. Jag har ju åkt runt med dubbla batterigrupper, men bara haft en inkopplad. Nu behöver vi inte vara rädda att köra tomt i batteriet, det är bara att gå ut och byta batterigrupp.
Innan vi ställer bussen i vinteride så gjorde jag en sista uppdatering, som jag tänkt på länge. En batteriomkopplare. Jag har ju åkt runt med dubbla batterigrupper, men bara haft en inkopplad. Nu behöver vi inte vara rädda att köra tomt i batteriet, det är bara att gå ut och byta batterigrupp.
Hittade den här brytaren när vi handlade grejer till båten. Gnistfri omkoppling och dyr. Jättedyr. Med kablarna blev det ännu dyrare, men det var det värt.
Nu återstår det minst roliga, röja ur bagaget och krypa in där, bland alla vassa kanter och annat farligt.
Började med att slå skallen i det idiotvassa hörnet till batteriladdaren som sitter monterad strax under bagagetaket. Smärre blodvite, men inget som rann, bara ett fult sår uppe i skallen. Tur att det inte var något viktigt tänkte du kanske nu, men så ska du inte tänka för då portar jag dig!
Nu återstår det minst roliga, röja ur bagaget och krypa in där, bland alla vassa kanter och annat farligt.
Började med att slå skallen i det idiotvassa hörnet till batteriladdaren som sitter monterad strax under bagagetaket. Smärre blodvite, men inget som rann, bara ett fult sår uppe i skallen. Tur att det inte var något viktigt tänkte du kanske nu, men så ska du inte tänka för då portar jag dig!
Efter en del pickel och mickel så sitter den nu på plats. Om du funderar över huvudbrytaren nere till vänster så är den kopplad till 12-volts systemet som via en 24/12-omvandlare förser en egen krets med 12 volt. (stereo, ciggtändaruttag, lampor m.m)
Men jag kopplade omkopplaren så att den styr allt, så alla batterier går direkt till omkopplaren, utan omvägar.
Det här var nog sista uppdateringen på ett tag gissar jag, för nu är det nog dags för vinterdvalan. Men man vet aldrig, du får väl kika förbi lite då och då för att se om det händer nåt..
Men jag kopplade omkopplaren så att den styr allt, så alla batterier går direkt till omkopplaren, utan omvägar.
Det här var nog sista uppdateringen på ett tag gissar jag, för nu är det nog dags för vinterdvalan. Men man vet aldrig, du får väl kika förbi lite då och då för att se om det händer nåt..