Vad hände sedan?
Jag ringde Bullandö och berättade att det var fel på båten. De tipsade om att ofta var det huvudströmbrytaren som spökade. Men de var schyssta och sa att jag kunde lämna in båten varhelst jag ville så skulle de stå för fakturan. Jag mätte upp batterispänningen med motorn av och igång, och när jag hade startat så sjönk spänningen, när det egentligen ska vara tvärtom. Så min amatörmässiga slutsats var att vi inte hade någon laddning. Men nu är det med båtmotorer som med bilmotorer, allt är inkapslat med plast, och jag kände bara "nej, jag orkar inte lägga en massa arbete på det här, och i värsta fall inte få ihop prylarna, och sedan säger Bullandö Marina, att det här kan vi inte ta ansvar för, du har ju utan kunskap hållit på och pillat själv här!"
Jag ringde en Hondaverkstad på Ekerö, som inte är så långt att åka till för oss, men de skulle precis gå på semester, men gav samma tips som Bullandö, det vill säga huvudströmbrytaren. De hade inte tid att ta in båten, men trodde att om jag kopplade förbi huvudströmbrytaren så skulle problemet vara löst. Han förklarade att med åren blir det glapp och ärg och då kan laddningen bli lidande.
Varför stänger båtfirmor på sommaren? Det är ju då som båtarna används och felen uppstår? Tänk om Skistars anställda skulle ta sportlov? Hur smart skulle det vara?
Ja, ja, trots min ursprungliga tanke att inte pilla med detta så åkte jag ner till båtklubben och kopplade förbi huvudströmbrytaren. Det är trångt, bökigt och krävde 10-12 svordomar, men jag lyckades. Mätte batteriet, startade, mätte igen, bara för att konstatera att felet kvarstod.
Just i det ögonblicket dog båtdrömmen!
Jag bytte fokus till bussen, vi skulle ju till Arboga för dotterns körkort, och det var ju ett obehagligt rassel som du kan läsa om under flik "bussen 2017". Någonstans då så konstaterade jag att det är inte jag som äger prylarna, det är prylarna som äger mig, det är hela tiden prylar som ska servas, fixas och putsas.
Hursomhelst, bussen blev fixad, och dottern tog körkort. Semestern tog slut och båten började återigen spöka i mina tankar eftersom det började dra ihop sig för båtupptagning. Jag skickade ett mejl till Bullandö, och skrev att jag tappat sugen och att båten fortfarande inte var fixad. Kunde de köpa tillbaka den?
Jag fick ett svar i stil med "För helvete, är båten inte fixad? Vi trodde problemet var löst sedan länge. Det är ju en jättefin båt, inte ska du ge upp den så lätt? Vi kommer med trailer omedelbart och hämtar båten och fixar detta!"
Båten fick en ny chans. Dagen kom då vi skulle köra den till båtrampen som ligger i Stäket, en bra bit från båtklubben. Det var en solig dag och dottern och jag skulle åka över dit på morgonen. Det var kav lugnt på Mälaren, och för första gången kunde vi gå upp i planing utan att det ruskade och slog. Vi nöjde oss med 25 knop, motorn viskade runt tretusen varv, och till och med dottern, som inte gillar båtliv, tyckte att det var riktigt behagligt.
Bullandö fixade båten, men eftersom båtsäsongen var över så köpte vi en trailer av dem och möttes på halva vägen och körde båten direkt hem. Så nu står båten hemma på gården, och med det sista ljusa minnet som jag har av båtlivet så hoppas jag på en fin båtsommar 2018, så att vi får lite valuta för pengarna.
Uppdateringar kommer, var så säker!
Jag ringde en Hondaverkstad på Ekerö, som inte är så långt att åka till för oss, men de skulle precis gå på semester, men gav samma tips som Bullandö, det vill säga huvudströmbrytaren. De hade inte tid att ta in båten, men trodde att om jag kopplade förbi huvudströmbrytaren så skulle problemet vara löst. Han förklarade att med åren blir det glapp och ärg och då kan laddningen bli lidande.
Varför stänger båtfirmor på sommaren? Det är ju då som båtarna används och felen uppstår? Tänk om Skistars anställda skulle ta sportlov? Hur smart skulle det vara?
Ja, ja, trots min ursprungliga tanke att inte pilla med detta så åkte jag ner till båtklubben och kopplade förbi huvudströmbrytaren. Det är trångt, bökigt och krävde 10-12 svordomar, men jag lyckades. Mätte batteriet, startade, mätte igen, bara för att konstatera att felet kvarstod.
Just i det ögonblicket dog båtdrömmen!
Jag bytte fokus till bussen, vi skulle ju till Arboga för dotterns körkort, och det var ju ett obehagligt rassel som du kan läsa om under flik "bussen 2017". Någonstans då så konstaterade jag att det är inte jag som äger prylarna, det är prylarna som äger mig, det är hela tiden prylar som ska servas, fixas och putsas.
Hursomhelst, bussen blev fixad, och dottern tog körkort. Semestern tog slut och båten började återigen spöka i mina tankar eftersom det började dra ihop sig för båtupptagning. Jag skickade ett mejl till Bullandö, och skrev att jag tappat sugen och att båten fortfarande inte var fixad. Kunde de köpa tillbaka den?
Jag fick ett svar i stil med "För helvete, är båten inte fixad? Vi trodde problemet var löst sedan länge. Det är ju en jättefin båt, inte ska du ge upp den så lätt? Vi kommer med trailer omedelbart och hämtar båten och fixar detta!"
Båten fick en ny chans. Dagen kom då vi skulle köra den till båtrampen som ligger i Stäket, en bra bit från båtklubben. Det var en solig dag och dottern och jag skulle åka över dit på morgonen. Det var kav lugnt på Mälaren, och för första gången kunde vi gå upp i planing utan att det ruskade och slog. Vi nöjde oss med 25 knop, motorn viskade runt tretusen varv, och till och med dottern, som inte gillar båtliv, tyckte att det var riktigt behagligt.
Bullandö fixade båten, men eftersom båtsäsongen var över så köpte vi en trailer av dem och möttes på halva vägen och körde båten direkt hem. Så nu står båten hemma på gården, och med det sista ljusa minnet som jag har av båtlivet så hoppas jag på en fin båtsommar 2018, så att vi får lite valuta för pengarna.
Uppdateringar kommer, var så säker!